Gränssnittet mellan civilrätt och offentlig upphandling

Hur förhåller sig LOU:s regler om anbuds giltighetstid till avtalslagens regler om bundenhet vid anbud? Vilka krav i förfrågningsunderlaget är i själva verket kontraktsvillkor? Vad händer med kontraktet om leverantören blir föremål för en fusion enligt aktiebolagslagen? Kan en juridisk person föra talan mot sig själv vid domstol? Den svenska upphandlingslagstiftningen grundas i stort på tvingande EU-direktiv. Direktiven reglerar själva upphandlingsprocessen och syftar till att tillse att upphandlingen sker på ett rättvist och konkurrensneutralt sätt. Före, under och efter upphandlingsprocessen företar leverantörer och upphandlande myndigheten dock en mängd rättshandlingar som är av civilrättslig natur.

 

Civilrättsliga frågor regleras i princip inte i upphandlingsregelverket, utan följer av nationell civilrätt, i Sverige t.ex. avtalslagen (1915:218) och köplagen (1990:931). I de flesta situationer uppstår inga problem med att det finns olika regelverk, eftersom civilrätten och upphandlingsrätten är tänkt att reglera olika saker och därför normalt inte konkurrerar med varandra. Upphandlingsrätten reglerar vad en upphandlande myndighet får eller ska göra under en upphandlingsprocess, och civilrätten reglerar parternas inbördes förhållande till varandra vid anbudsgivning och under det efterföljande kontraktet. I vissa situationer har detta dock visat sig inte stämma, och regelverken har i någon mening ansetts oförenliga. På seminariet belyser och diskuterar advokaterna Magnus Nedström och Markus Mårline från Advokatbyrån Sigeman & Co några av dessa situationer och frågeställningar.

 

Medverkande

Advokaterna Magnus Nedström och Markus Mårline från Advokatbyrån Sigeman & Co